Javisst är det sorgligt. Även om septembervädret här i underbara Skåne har varit fantastiskt så är sommaren ändå på väg att ta slut. Man känner det framför allt på de lite kallare kvällarna, ser det på de löv som redan har börjat falla från vissa löjligt tidiga träd, och man märker det hemskt nog på de allt tidigare kvällarna. Herregud, det är mörkt redan vid halv 8, vad är detta!?

Det blev inte så många cafébesök som jag hade tänkt i sommar; vad hände egentligen? Nåja, caféer finns gudskelov även på vintern, åtminstone de flesta. Jag är tacksam för alla tips jag får om nya ställen värda att besöka. Det lustiga är att nästan var och en som man pratar kaffeställen och bakelser med tycks ha något eget favoritställe att rekommendera; på så vis blir nog detta projekt, att kartlägga Skånes alla caféer, mycket svårare än jag kunde tänka mig. Men skam den som ger sig, in i leken, får steken tåla, som det inte heter.

Min senaste idé är att besöka Landskrona, något som jag annars aldrig  skulle komma på tanken att göra. Därmed inget ont sagt om Landskrona, jag är faktiskt född där, och fördomsfri som jag är tänker jag bortse från alla rapporter om våldshandlingar och annat elände som då och då droppar in om Landskrona. (Förresten är det säkert överdrivet, som så mycket annat i media. Jag fick just höra att bland de fem mest våldsdrabbade gatorna i Skåne finns ingen i Landskrona, däremot tre i Kristianstad (!), en i Malmö och en i Helsingborg. Hur man räknar då kan man så klart undra, men ändå.) Jag har fått två tips om caféer i denna stad, som måste följas upp, förhoppningsvis mycket snart.

Annars måste jag kommentera Saras inlägg från idag om Thomas Öberg i Bob Hund. Hon skulle alltså göra nästan vad som helst för att få ett snack med honom. Jag kan bara instämma. Även om jag råkade träffa honom denna dag sommaren 2008 så känner jag honom tyvärr inte. Däremot var han jävligt juste som ställde upp på en autograf till min son, som har älskat Bob Hund i många år, och fått mig att göra detsamma. Bilden var bara en bonus. Han verkar alltid ha något fyndigt att säga. I det här fallet, när jag påpekade att min son älskade honom, så blev svaret givetvis:  ”Och vi som inte ens har träffats!” Nä, att få chansen att sitta bredvid honom och snacka skit en stund skulle nog inte vara fy skam. Vem vet, inget är omöjligt, förutom att MFF tar guld i allsvenskan 2009.

Nåväl, jag ska bli lite bättre på att skriva om de kaffeställen som jag besökte 2008, och som ännu inte syns på denna hemsida. Skandal att inte allt ligger ute! Dessutom har jag ju några ställen från Island att berätta om, icke att förglömma. Det kommer, hav tålamod!