På Kungsgatan i Stockholm ligger ett gammalt ärevördigt café, som heter Kungstornet. Hur ärevördigt och gammalt det är kan man ju undra, men vid en källkontroll framkommer följande:

Ett av Stockholms äldsta caféer, grundat 1934, i klass med Dufvanders i Kristianstad med andra ord. Litet och mysigt passar väldigt bra att säga om detta café, och atmosfären i väggarna kan man inte heller klaga på.

Till yttermera visso satt även två äldre distingerade gentlemän, som tagna ur  en Kardemumma-novell, vid bordet intill, och diskuterade på högdragen stockholmska. Hur ska man förhålla sig till detta, tänker man då försynt? Det kunde ju lika väl ha rört sig om trevliga äldre jovialiska livsnjutande farbröder som äldre, gnidna, trångsynta och dryga moderater. (det senare kändes i och för sig lite troligare, med tanke på var man befann sig, ett stenkast från Konserthuset och Hötorget)

Ser fint ut

Nåväl, det kändes faktiskt inte som ett överklasshak, detta café. Priserna var visserligen hyfsat höga, men vem är jag att bedöma detta i jämförelse med skånska priser; trots allt, Stockholm är alltid Stockholm, som vi brukar säga. En Budapestbakelse för 45 spänn, och kaffe för 30, tja, det hade nog t.o.m. SJ fått anstränga sig för att överträffa, men då hade å andra sidan bakelsen förmodligen varit torr och kaffet gammalt och kallt. (här är jag kanske lite elak, men ni förstår vad jag menar) Egentligen gillar jag SJ ganska mycket, sitter just nu på ett väldigt bekvämt X2000-tåg på väg hem till mitt älskade Skåne (och den som jag älskar där), och har egentligen inte så mycket att klaga på just nu. Dessutom är kaffet gratis i 1:a klass.

Alltnog, kaffet var helt OK  (för att inte vara Zoegas), bakelsen lämnade inget övrigt att önska, och var dessutom väldigt vacker. Kolla gärna bilden ovan.

Recension:

Kaffe: 4

Personal: 4 (jag fick ta bilder!)

Kakor: 5 (stort utbud)

Porslin: 4 (eget namn på koppen, klass!)

Miljö: 4 (stor mysfaktor)

TOTALT: 21 poäng