Tirups örtagård, Tirup, precis söder om Lund, precis väster om Staffanstorp

Ursprungligen bara växter

Denna örtagård (för jag kan ju inte kalla detta för café) var helt okänd för mig till bara för två år sedan, och har hela tiden funnits i bakgrunden, pockandes på att recenseras, men jag har hela tiden tvekat, mest beroende på att serveringen har känts som en bisak, och att örterna och växterna har varit det primära (med all rätt, gissar jag). När jag nu flera gånger både har fått rapporter om de långa köerna till serveringen, och dessutom sett dessa med egna ögon (en söndagseftermiddag får man vara beredd att vänta en bra stund här på sitt kaffe) så tycker jag dock att det känns helt fel att inte nämna denna lilla pärla bland serveringar. Mitt intresse för växter är dock ganska minimalt (jag tillhör den del av Homo Sapiens som nöjer sig med att stanna till och utbrista: ”Oj, så fina färger!” eller ”Oj, så gott det luktar!” och möjligtvis ”Hör så vackert det låter när det blåser i trädet!”, men inte så mycket mer. Jag har t.ex. svårt att identifiera en tussilago; då förstår ni kanske vidden av min okunskap), så ni som väntar er en rundvandring i den underbara trädgården här i Tirup blir tyvärr besvikna.

Något grönt

Recension:

Kaffe: 4

Porslin: 3

Miljö: 5

Personal: 4

Bakverk: 4

TOTALBETYG: 20

Conditori Duvander, Hesslegatan, centrala Kristianstad

Efter några svettiga juliveckor, då ens första prioritering är svalka och skugga, och kanske inte caféer ( man ska ju tyvärr orka förflytta sig till etablissemangen på något sätt), lyckades jag till slut tågledes ta mig till detta sedan länge rekommenderade fikaställe. Låt mig säga direkt: Jag blev inte besviken.

Anrikt café

Annars började dagen inte så bra med att cykelkedjan hoppade av på vägen till tåget, och direkt smög en elak tanke sig på: Ska nu allting gå fel i dag också? (jag tänkte på det misslyckade besöket till Kivik den 11:e juli) Kanske har man stängt just på måndagar, kanske har bagaren blivit sjuk, kanske ett eller annat bombhot, kanske går tåget sönder och man får sitta instängd i värmen 6 timmar, vad vet jag?

Efter att ha skakat av mig denna obehagliga tanke fortsatte jag oförtrutet till stationen till fots. Herregud, vad spelar en timme mer eller mindre för roll? Jag gissade att detta gamla café inte skulle stänga kl. 16, om man nu hade öppet, och minsann, inget mer gick fel denna dag. Framme i Kristianstad hände dessutom något positivt och mycket underligt. Jag visste att åtminstone en av lokalerna, som Duvanders har i Kristianstad (man har faktiskt två), skulle vara i centrum, och gick därefter helt på känsla , när jag valde väg från tåget, och gick rakt på Duvanders. Jaja, tänker ni, (big deal!) hur svårt kan det vara att hitta ett gammalt känt café i centrala Kristianstad, men då känner ni inte till mitt extremt dåliga lokalsinne (beskrivet t.ex. vid Falsterbobesöket 18/6 2008), kombinerat med maximal otur. Om det finns en liten möjlighet att välja fel väg, så brukar jag vara en mästare i att just välja denna möjlighet, av någon okänd anledning. Jag minns en gång i Manchester, när jag som enda konferensdeltagare letade på egen hand efter en typisk lokal pub att se cupfinalen på, och faktiskt lyckades gå runt i några timmar i helt ödelagda kvarter (beroende på matchen givetvis) utan att hitta en enda pub som visade matchen. Jag tycker fortfarande att det var en bedrift, som inte många hade klarat av. Lite surt var det också att komma tillbaka till hotellet och mötas av glada tillrop från människor, som inte alls var intresserade av fotboll, typ: ”Kul match, eller vad tyckte du?” eller ”Var var du nånstans?” eller ”Gick du vilse?” eller andra dumma frågor. Suck!

Nåväl, idag sprang jag direkt på Duvanders, och det var kanske inte så svårt, om man tänker efter. Beläget i ett fint gammalt hus i centrala Kristianstad ser det väldigt inbjudande ut, och erbjöd dessutom en behaglig svalka i den oändliga sommarvärmen.

Imponerande

Man har servering både inne och ute, men det är givetvis insidan som imponerar mest. Väldigt fin känsla, inte helt olikt Lundagård i Lund, men större och pampigare. Jag blev lite chockad när jag i ingången möttes av en lista på dagens rätter; man serverar alltså även lagad mat. Min princip brukar vara att inte recensera caféer som även lagar mat, men ibland får man göra undantag, tänkte jag storsint. Dessutom satt faktiskt den gamla cafékänslan i väggarna (jodå, jag kände efter), 30-talskänsla faktiskt. Titta bara här:

Väldigt fint

Detta med matservering kan faktiskt vara ett sätt att överleva för detta konditori, vad vet jag? Vi vet ju alla vilken tuff bransch detta är, speciellt i större städer. Att sedan serveringen sköts via nummerlappar och 22-åriga kassörskor måste jag ju ha överseende med. Herregud, vad begär jag egentligen? 70-åriga damer, som själva har bakat allt läckert som går att välja, som ger sig tid att förklara vilken kaka som är bäst och omsorgsfullt beskriver alla ingredienser, och som dessutom till slut ber en att sätta sig i väntan på att kaffet ska serveras i en speciell kanna? Eller kanske lismande servitörer med handduk på armen upptagandes beställningar? Eller möjligtvis att nonchalant släntra in, kasta lystna blickar på bakverken, och bara ta för mig? Givetvis inte. Förresten så avskyr jag lismeri (lism? Vad kan egentligen substantivet till lismande vara, undrar jag plötsligt? Inte ofta som den tanken tänks, förmodar jag. Konkluderade dock att substantivet bör vara lismande.).

Jag blev dock lite besviken på kakutbudet; hade väntat mig lite mer att välja på; har antagligen blivit för bortskämd. De kakor som fanns verkade dock utsökta. Hade fått tips om prinsesstårtan, som var riktigt läcker. Jag tror nog att det var de färska hallonen som gjorde den lilla skillnaden. Bullen med mandelmassa var också helt OK.

Prinsesstårta med färska hallon (mmm)

Allt som allt, ett mycket trevligt gammaldags café, med mycket fin miljö. Man kan utan problem föreställa sig societeten i Kristianstad, säkert en hel del militärer, gammal regementsstad som Kristianstad är ,(A3, P6, M2, LV7, A4, B5, V6….. vem bryr sig; jag har alltid avskytt allt som har med det militära att göra. Är inte regementen i Sverige snart bara historia? Hoppas det.) sitta här före kriget diskuterandes Hitler m.m., något nervöst i april 1940 (rys!) här i Skåne, men det är, som man säger, historia nu.

Jag är dock helt säker på att man på den tiden drack sitt kaffe ur trevligare koppar än den som jag tvingades använda nu; en anskrämlig temugg i tjockt porslin, som lämnade mycket övrigt att önska. Alldeles för stor, och inte alls lik en kaffekopp. Snäppet bättre än en plastmugg, men inte mer. Totalbetyget blir därför lägre än det hade behövt vara; denna mugg är inte värdig dessa lokaler.

Recension:

Kaffe: 4

Porslin: 2

Miljö: 5

Personal: 4

Bakverk: 4

TOTALBETYG: 19

Det ofattbara har inträffat! Det anrika caféet och konditoriet Lundagård har stängt. De nya ägarna har kämpat tappert mot den orimligt höga lokalhyran, men nu är detta  underbara café ett minne blott. Låt oss hoppas att någon annan vågar satsa på denna lokal, och dessutom att vi inte får se ännu ett Espresso House, som tycks växa upp som svampar ur jorden.

Se recension från 26 september 2009.

Aningen godare, Jakriborg, Hjärup, strax utanför Lund

Av någon anledning har detta blivit min favorit bland caféer, och detta inte bara för att det ligger inom bekvämt cykelavstånd. Det beror inte heller på att den objektiva rankingen placerar Aningen godare i topp, för så är det inte heller. Vanliga muggar, och inte kaffekoppar, räcker ju för att sköta om detta. Nej, det är något annat. Trots att det inte är ett 50-talscafé, som man ju älskar (tvärtom är det ganska nytt), trots att riktiga kaffekoppar inte syns till, och trots att personalen verkar bytas ungefär lika ofta som Sven-Olof Littorin byter dementier (för att nu ta något aktuellt) så finns det något äkta och mysigt med detta café (kan också vara priserna som tilltalar mig någonstans i mitt undermedvetna).

Men fint är det, titta bara på utsikten från verandan (jag är faktiskt inte ironisk här, jag kan inte låta bli att gilla denna arkitektur):

Annorlunda takvinkel

Inuti är det inte heller så dumt, även om besökarna vid detta tillfälle lyste med sin frånvaro:

Fint så hälften kunde varit nog

Om vi sedan närmar oss det väsentliga, så måste jag säga att bakverken är alldeles lysande. Riktigt smör är något som man definitivt inte sparar på (och man bakar själv, har jag förstått), och ett rikligt utbud finns att välja på, bakelser, tårtor, wienerbröd, biskvier, mazariner, småkakor (you name it), allt finns här. (Jag kom precis på varför jag gillar detta café så mycket) Den godaste chokladbiskvin jag har smakat i Skåne finns förresten här, både i brun och vit tappning. OK, det är hård konkurrens, det måste erkännas, och jag kan tänka mig att flera andra etablissemang kommer upp i samma biskviklass, men knappast högre.

Wienerbröden och mazarinerna (jag har konsumerat en mazariner i mitt liv, ska ni veta) är också läckra, precis som en Budapestbakelse, som jag minns med välbehag från just ”Aningen godare” från något tidigare besök, och de har varit många.

Nu till omdömet (förresten, BILLIGT är ordet):

Recension:

Kaffe: 4

Porslin: 3

Miljö: 5

Personal: 4

Bakverk: 5

TOTALBETYG: 21

En liten eloge också (nej, en stor förresten) för att man inför 2010 har övergett ”kaffekanna på värmeplatta”-policyn, något som har förstört många koppar kaffe i mina dagar. Se på denna enkla, men underbara uppfinning:

Underbar uppfinning